Vi kliver in i tidsmaskinen!

Tino Sanandaji, den stridbare nationalekonomen, intervjuas i Dagens Samhälle i en längre intervju. I slutet av artikeln kommer det oundvikliga, att masspsykosen och tävlingarna i godhet nu snart ser sitt slut. En bedömning vi delar. Igår hade jag en längre diskussion med en riksdagsledamot som envist höll fast vid att allt var en lönsam affär, som inte förmådde skilja på tillväxt och välstånd. Men det gick till slut att bryta igenom när jag tog upp det som Sanandaji tar upp i artikeln:

–33 procent av de vuxna nyanlända har inte nio års grundskola och kan inte svenska. Hur ser planen ut för att få in dem på arbetsmarknaden? Varför har inte finansdepartementet utrett det här? Riksbanken har 350 anställda. Varför har de inte satt två personer att räkna på detta?

Bilden som regeringen, och Alliansen, har velat sätta är att det nu kommit 10 000 – tals akademiker av olika karaktär. Den bilden, menar både jag och Sanandaji, är direkt lögnaktig. Och oron delas av professor Assar Lindbeck. I Tyskland är regeringen väsentligt mer uppriktiga med hur det ser ut. Den tyska regeringen räknar med att så många som två tredjedelar av de i arbetsför ålder ligger kompetensmässigt mellan analfabetism och sex-årig grundskola. Det är inte rimligt att anta att Sverige skulle ha ett så positivt urval av asylsökande att det endast skulle behövas en smärre justering för att de skulle kunna komma ut i produktionen. Enligt FN har en syrier i arbetsför ålder 7,1 års utbildning, en somalier 1,8 år. Antalet högutbildade flyktingar är enligt Tino Sanandaji lågt. Sanandaji uppger i LT att det kan röra sig om ett par hundra civilingenjörer i hela Sverige och ännu färre läkare.

– Det finns två mått på hur man mäter utbildning i Sverige. Det ena är SCB:s och de använder en vedertagen metod. Medan Arbetsförmedlingen, som har hand om nyanlända, har kommit på sin egen definition. Där klumpar de ihop alla som har någon som helst slags eftergymnasial utbildning. Som svetsarutbildning till exempel. Men det är ingen akademisk utbildning.

Antalet högutbildade flyktingar är enligt Tino Sanandaji lågt. Sanandaji uppger att det kan röra sig om ett par hundra civilingenjörer i hela Sverige och ännu färre läkare.

– När jag frågade Arbetsförmedlingen i maj hade det kommit 41 stycken läkare av de cirka 50 000 som då fanns i hela etableringsuppdraget.

Det är inte den lilla del av de nyanlända med adekvat utbildning som är problemet. Det är den stora volym, uppskattningsvis mer än 60 procent, med inadekvat eller ingen utbildning som är det stora problemet. Och diskrepansen mellan drömvärld och verklighet slår igenom både i opinionen och bland asylsökande:

”Vid mötet med verklighetenen jämför man verkligheten med framtidsbilden.Blir gapet för stort mellan upplevd verklighet och önskad eller utlovad bild blir reaktionen negativ”.

Sverige kan inte hålla sina löften gentemot de asylsökande och på den andra sidan kommer nu besvikelsen över att den utmålade kompetensen inte stämmer. På finansdepartementet finns nu beräkningar på hur detta kommer slå på kommunerna inom två år. Utöver att Migrationsverkets kostnader 2016 kommer utgöra sju procent av statens kostnader tillkommer i de beräkningarna Arbetsförmedlingens kostnader samt vad som kommer belasta kommunerna i form av försörjningsstöd för de som inte inom två år kommer in på arbetsmarknaden i egenförsörjning. Dessa kostnader kommer Ledarsidorna.se inte redogöra ännu då de måste kvalitetssäkras ytterligare. Det finns dock en fingervisning i form av Sveriges Kommuner och Landstings beräkningar vid en invandringsvolym om 87 000 per år. SKL beräknade att kommunalskatten skulle behöva höjas med två kronor över hela linjen för att primärkommunerna skulle kunna säkra sitt åtagande. Det är framför allt behoven av försörjningsstöd och bostadsbidrag som redan idag spränger alla ramar.

När väl masspsykosen släpper, vilket den måste göra, så kan det vara så att vi kan ta en diskussion om samhällskontraktet. Hur brett det skall vara, hur långt det skall vara. Det kommer bli en debatt som i grunden även kommer påverka vår regeringsform. Rätten till bostad är en sådan rättighet som kan komma att påverkas. Rätten till livslångt försörjningsstöd en annan. I vissa delstater i USA har du rätt till fem år av försörjningsstöd, varav hälften i matkuponger, för att komma på fötter igen. Sedan är det slut på allmosorna. Hur du försörjer dig själv efter det är ditt problem. Om du väljer att tigga, bli kriminell eller ta de jobb som finns till den lön som erbjuds.

Den svenska arbetsmarknaden är en av världens mest krävande och det är inte rimligt att anta att vi kan få in alla nyanlända i de strukturer och grundläggande kompetenskrav som råder. De som nu kommer till oss kommer från samhällen som präglas av en arbetsmarknad med hög personaltäthet. Där vi automatiserat eller sköter mycket av hushållstjänster själva präglas dessa arbetsmarknader av manuellt arbete samt att medelinkomstfamiljer ofta har hel- eller deltidsanställda som tjänstefolk.

Städerskor, hushållerskor, chaufförer, barnflickor i blandade eller renodlade roller.

Vid parkeringsplatser en eller två heltidsanställda som både samlar in parkeringsavgiften samt parkerar bilen åt dig. I snabbköpen anställda som packar kassarna och bär ut dem i bilen. Ett samhälle jag kommer ihåg, många av de tjänsterna fanns kvar in i mitten och slutet på sextiotalet. Låga löner, som knappt gick att leva på och som krävde kanske ett arbete till, men de var ute i produktionen. Och försörjde sig själva.

Ett trasproletariat. Eller i bästa fall, ett samhälle med en stor del av arbetskraften som arbetar för den välmående över- och övre medelklassen till låga löner genom att förse dem med dagliga, enkla, tjänster. Ett samhälle som det såg ut 1920. Eller, i bästa fall, 1950.

Vi kliver in i tidsmaskinen nu. Om ingen har ett bättre förslag.

Johan Westerholm