Utrensning av de äldre i det svenska samhället!

Med ett begynnande obehag läser man alla rapporter om svenska äldreboenden, som läggs ner till förmån för att härbärgera yngre ensamkommande män från Asien. Man kan ju tänka sig den förtvivlan som dessa äldre känner efter ett långt liv i medverkan att bygga upp det svenska samhället och på sin ålders höst bli diskvalificerade till förmån för yngre personer i sina krafts dagar, som behöver curling för att uthärda i det svenska samhället!

Man undrar om inte Sveriges kommunpolitiker har tappat förståndet med dessa utrensningar! Nu senast skall uppenbarligen om man får tro tidningen Eskilstuna-kuriren, äldreboendet Solvändan vid vårdcentralen i Mariefred läggas ner till förmån för andra omsorger. Självklart är detta skandalöst och för tankarna till vad som hände på Balkan på 90-talet.

I socialistiskt styrda Nyköping lägger man ner två demensavdelningar på äldreboendet Myntan till förmån för yngre starkare personer. Dementa är således de mest sårbara äldre vi har i samhället! Vi uttrycker vårt starka avsky för denna illgärning, som mer liknar fascism än socialism!

Även i närliggande Gnesta skall ett av tre äldreboenden läggas ner. Iofs togs detta beslut för flera år sedan men tidigare beslutad ersättning dröjer oroväckande länge!

Man kan verkligen undra över hur SPF, Sveriges Pensionärers Riksförbund eller PRO, Pensionärernas Riksförbund accepterar att livet ödeläggs för många av sina medlemmar.

Svenska riksdagspolitiker har ju internationellt redan skämt ut sig genom att ge svenska pensionärer Europas högsta skatt och ett icke stabilt pensionssystem. För den skulle borde inte svenska kommunpolitiker uppföra sig som veritabla busar! Känns tämligen vedervärdigt!

Önskas omgående: Nyval!

Regeringen med socialdemokrater och miljöpartister håller just nu på att köra Sverige i botten. Man har slutat följa riksdagens budget och handskas uppenbarligen själva dag till dag med omfattande förändringar både när det gäller drift och investeringar.

Den utmärkte ledarskribenten Johan Westerholm beskriver på Ledarsidorna hur illa ställt det är i Kriskommunikationens A-B-C. Nationalekonomen Tino Sanadaji har för länge sedan tagit död på myten att nu kommande flyktingar skulle vara välutbildade! Sanningen är att de flesta endast har 6 årig grundskola! Båda dessa raka o ärliga skribenter kan man följa på Facebook om man vill!

Vi har årligen genom medias försorg Sveriges Television, Sveriges Radio, Aftonbladet, Dalademokraten och Dagens Nyheter matats med hur positivt det är för Sveriges ekonomi med ett stort tillskott av invandrare. T o m för 60 dagar sedan var det likaså. På två månader har något märkligt inträffat då allt plötsligt är nattsvart i ekonomin och regeringen nu knycker ur fastställd budget till inhemska flyktingändamål till förfång för de långsiktiga åtaganden som man har med UNHCR, WHO och olika berömvärda organisationer som söker göra livet drägligare i Afrika och Asien.

Plötsligt inser fler och fler vad bostadsbristen på 500.000 lägenheter är. Plötsligt förstår man varför vårdköerna och akutmottagningar håller på att ramla ihop. Plötsligt förstår man varför äldreboenden läggs ner. Plötsligt förstår man varför pensionssystemet inte håller ihop (för få som jobbar och bidrar). Plötsligt förstår man att större delen av alla arbetslösa kommer från Afrikas horn.

Det har funnits ropande röster i öknen som moderaten Tobias Billström som förordade en mer reglerad invandring. Han blev allmänt bespottad av ovan sagda tidningar.På senare år har det dock vuxit upp en betydligt mer mognare journalistik, som ifrågasätter om det finns oändliga mängder pengar till denna humanism. Man måste givetvis skilja på ekonomi och humanism. Men humanism förutsätter ju ekonomi i Sverige eftersom man har Europas högsta bidragssystem för invandrare/flyktingar. Om Sverige anpassade sig till övriga Europa skulle kostnaderna omgående minska till hälften!

 
En del skribenter skriver om den låga dagsersättningen på 27 kr för asylsökande. Men en asylsökande har fritt vivre, sjuk- och tandläkarvård etc. Har man fått uppehållstillstånd så har man t o m högre ersättning än vad en svensk kan få från välfärdssystemen! Retroaktivt barnbidrag, som kan ge 100.000 tals kronor per år. Direktaccess till pensionssystemen med det skattefria äldreförsörjningsstödet på 11.500 kr/månad för att exemplifiera!

För något år sedan började PJ Anders Linder i Axess Magasin och Thomas Gür ifrågasätta om vi verkligen hade råd med dessa åtaganden inte minst med vad som hände på bostadsmarknad, jobb, pension etc. I denna sfär fanns ledarskribenten på Dagens Industri PM Nilsson. Även ledarskribenten i Expressen Anna Dahlberg anade tidigt vart åt det barkade liksom Sanna Rayman i SvD numera Dagens Samhälle.

Nu finns det en hel serie kloka skribenter som Per Gudmundson och Ivar Arpi i Svenska Dagbladet liksom Göteborgspostens flera skribenter med Alice Teodorescu, Adam Cwejman och Susanne Birgersson. T o m den inbitne socialdemokraten Göran Greider i Dalademokraten börjar inse vad som händer. Även Aftonbladet har börjat höra till de kritiska till vad som händer. Då är det tragiskt att bevittna gamla fina Dagens Nyheter och Peter Wolodarski, som lever i ett rosenrött skimmer och tycks vara tämligen ovetande om vad som händer i världen. Sveriges Television och Radio är nog ett hopplöst fall och inget att göra åt!

En av de mer hedervärda kvinnorna i sammanhanget är Rebecca Weidmo Uvell, som fört en intensiv kampanj mot den etablerade journalistkåren och dess åsiktskorridor. Hon får nu betala priset genom att hatas av den korrupta vänstern!

Åsiktskorridoren tycks dock ha svängt 180 grader för de flesta utom för politiker. De senaste tillkomna var de som för några veckor sedan pläderade för något helt annat. De som ledde förändringen av åsiktskorridorens riktning har nu fått konkurrens och kanske drunknar i denna mängd. Vem vet. I alla fall så började denne bloggare att skriva om problemen för över två år sedan.

Men trots att retorik och trots ekonomisk varseblivning fortsätter egentligen allting som inget hänt. Polisen har ingen koll på vilka som uppehåller sig i landet, bostadsbristen är akutare än någonsin. En tvåa med kokvrå i lilla Gnesta med 5.000 invånare hade 400 sökande. Regeringen smusslar med budgeten och framför oss ligger SKL förmodade skattehöjningar på 2-3 kronor för att försörja fler flyktingar.

 
Med dessa perspektiv bör rimligtvis svenska folket få gå till ett fritt val omgående om det är denna politik vi vill ha! Svenska folket måste få säga sitt eftersom diskrepansen mellan politiker och folks vilja blir allt större. Sämjan i samhället tenderar att övergå i hat. Enda rimliga demokratiska viset är ett val, där varje parti får redovisa sin ståndpunkt och väljas därefter.

Detta kallas för demokrati!

Passiva okunniga politiker skapar tudelat samhälle!

Varför presenterar vi de två föregående pessimistiska bloggarna? För att trycka ner redan nertryckta i skorna eller för att påvisa att det behövs en helt ny jobbpolitik om inte alienationen i det svenska samhället skall bestå och öka. Ja frågan är ju helt klar. Fortsätter vi på inslagen väg kommer alla att drabbas både de med jobb och de utan.

Nu renoveras miljonprogrammens bostäder med 50-60% hyreshöjningar. Detta drabbar givetvis arbetslösa eller pensionärer med små inkomster. Vi lever i kommunicerande kärl. All folkpension och socialbidrag (äldreförsörjningsstöd/garantiperson) utgör idag i stort samma ersättning runt 11.500 kr/månad. Enligt Kommunal skiljer det 400 kr/månad för att ha jobbat ett helt liv eller inte gjort något alls! Socialbidragen kan knappast höjas över vanlig pensionsnivå. Och att höja den senare utgör ju en enorm kostnad. Detta innebär på sikt höjda hyror men icke höjda socialbidrag. En omöjlig situation som de flesta kanske inser. 

Enda möjligheten till någorlunda fortsatt välfärd i boende och sjukvård är att fler får arbete. Idag finns det endast 5% jobb i Sverige som passar lågutbildade invandrare. Samma snitt för EU är 10%. För att Sverige skall komma ikapp krävs det ett tillskott av 360.000 enkla jobb! Något som framför allt LO är stark motståndare till!

LO satsar nu stora resurser på att motarbeta en arbetsmarknad, som måste reformeras och kunna skapa enklare jobb om inte vi fortsatt skall måla in oss i ett flyktinghörn! Därför kan man bara beklaga LO:s piediestaler! Nu verkar dock den svarta invandrarmarknaden växa, vilket innebär företagande men att skyddsnätet för svartjobbare initialt blir svagt och att garantipensionerna så småningom blir omfattande. Tidigare har ju invandringen skett på ett någorlunda organiserat vis. Nu vet inte ens polis eller gränsskydd, vilka som uppehåller sig i landet.

Tidigare hade vi på denna blogg tämligen lite förtroende för ledande riksdagspolitiker och partier med något undantag. Men att socialdemokrater och moderater idag inte kan åstadkomma något bättre än att stå och titta på medan båten sjunker med osäkra livbåtar (EU) till hands. Det är det mest oroande! Vi behöver betydligt fler ansvarsmedvetna riksdagspolitiker än vad regering och allians nu kan uppvisa!

Aldrig något jobb i Sverige för hälften av invandrarna!

Få enkla jobb i Sverige

Flyktinguppgörelsen - en tandlös tiger?

Riksdagspartierna utom V och SD har träffat en ny uppgörelse i likhet med DÖ kring flyktingmottagning. Lyssnar just på Erik Ullenhag, som ju är en av dem som orkestrerat dagens elände. Han svarar dessutom inte på intervjuarens frågor, vilket är lite beklämmande.

Det är ganska märkligt att Sverige som tar emot fler flyktingar än Italien per capita skall ta emot kvotflyktingar från Italien. Det borde faktiskt vara tvärtom!

Dagens uppgörelse kommer inte särskilt påverka pågående flyktingströmmar och det är väl ingen som med allvar tror att tillfälliga uppehållstillstånd skulle generera färre flyktingar. Människor som har rotat sig i Sverige kommer knappast att kunna utvisas. Det vore än mer inhumant än att vägra från första början!

Det som dock är tydligt med överenskommelsen är att kommunernas självbestämmande nu är borta. Visserligen finns det en grundlag som hävdar detta. Men grundlagar kan man tydligen upphäva hur som helst! Nu kommer många fattiga kommuner utan bostäder att tvingas ta emot asylsökande. Fråga är då var svenskar skall finna sina bostäder? Eller barn och barnbarn?

Överenskommelsen säger således ingenting om höjda skatter, bostadsbrist, de äldres situation mm. Däremot skall tydligen lägstalöneprincipen slopas, vilket torde reta upp LO rejält! På denna blogg tror vi inte att dagens överenskommelse leder någon vart utom att kommunernas elände ökar!

En tämligen tandlös svensk tiger!

"Vi har nu rört oss snabbt på en skala från att migrationen är en tillgång över till att det är en investering, en anspänning, att det inte finns något tak (Morgan Johansson i Ekots Lördagsintervju) till att idag ha landat i att vi är vid gränsen för vad Sverige klarar av. På sextio dagar. På sextio dagar har regeringen gjort en helomvändning. Retoriken går inte att känna igen. Den retoriska resan är helt obegriplig och väljarna hinner sannolikt inte med."

Kan Anna Kinberg-Batra få Sverige på rätt kurs?

Efter moderaternas riksstämma verkar det som man förändrat inriktningen på politiken en hel del. Anna Kinberg-Batra verkar ha satt en ny prägel på partiet. Detta är givetvis mycket välkommet. Tidigare har det ju endast funnits ett oppositionsparti sverigedemokraterna och ett i vardande i form av kristdemokrater.

Stefan Löfven med socialdemokrater och miljöpartister har ju girat kraftigt åt vänster - en politik som vi kanske inte sett sedan 80-talet.  Flera av de för samhället goda initiativ som alliansen tog håller på att raderas ut. Sverige bland världens högsta skatter inte minst för pensionärer skall nu begåvas med ett antal nya diton. Det är snart dags att alliansen tar över det nu synnerlige misskötta styret av fosterlandet och utrikespolitiken. I det senare har Sverige snart sagt gjort sig ovän med alla länder! Inte minst Sveriges stöd till terroristorganisationer som Hamas och Polisario med kopplingar till al Qaida förvånar omvärlden!

Moderaterna skärper även till migrationspolitiken, vilket nog i vissa avseenden är nödvändigt om vi skall överleva med någon form av välfärd kvar. Flyktingströmmarna från Syrien utgör ju dessutom bara 30% av de asylsökande. En merpart försöker således surfa på syriers elände. Särskilt märkligt är mängden av afghanska män, som faktiskt kommer från Iran och ofta har sina fruar och barn kvar därstädes.

Kostnaden för den direkta asylmottagningen är nu lika stor som totala kostnaden för landets grundskolor. Det ger en kort tydlighet om hur mycket pengar det handlar om. Sverige tar nu mer från vår biståndsbudget till asylmottagning än vad man ger till fattiga länder i bistånd.

Men för att vara riktigt trovärdig som ett oppositionsparti måste man utmana socialdemokraterna och deras budget. Det innebär att hela oppositionen bör rösta på moderaternas förslag. Vinner detta, vilket kan vara högst troligt bör Stefan Löfven avgå och Anna Kinberg-Batra tillträda som regeringschef. Ett nyval löser nog inte upp några knutar som det ser ut nu!

Orkar alliansen att ta över rorkulten igen. Möjligheten finns helt uppenbart. Men finns viljan? Sverige behöver verkligen en ny kurs!

Det är oredan som kränker!

Av Isak Skogstad Lärarförbundet i axess.se/magasin

Ordningsproblemen i den svenska skolan är förödande. Lärare måste få det stöd och mandat som krävs för att bestämma i klassrummen.

Det var med nervösa steg som eleven stapplade in i personalrummet för att få byta några ord med engelskläraren. Efter att de hade bytt några ord med varandra i en avskild del av samma rum frågade jag försiktigt vad som hade inträffat. Jag var ju faktiskt här för att lära mig. Läraren berättade att eleven i årskurs åtta ville be om ursäkt för att ha svurit i korridoren. Ingen lärare hade hört det men eleven var väl medveten om att på den här skolan accepterades inga glåpord. Jag satt som förstummad. Varför ser det inte ut såhär i Sverige?

Under våren fick jag, som en del av min lärarutbildning, möjligheten att tillbringa en av vårterminens två praktikperioder på en privatskola i USA, närmare bestämt i bibelbältets östra del: det republikanska fästet North Carolina. Några veckor tidigare hade jag genomfört del ett av praktikperioderna på en, med svenska mått mätt, eftersökt och attraktiv gymnasieskola i en mellanstor stad i Sverige. Det var en helt annan verklighet på flera plan.

Vid ett tillfälle studerade jag hur min handledare undervisade en klass i årskurs två. Ämnet var religionskunskap och på schemat stod en introduktion till judendomens historia. Efter att flertalet försenade elever släntrat in genom den öppna klassrumsdörren efter utsatt lektionstid började undervisningen. Någon konsekvens för sen ankomst fanns inte. När väl lektionen inleddes dröjde det inte särskilt länge innan en av eleverna i ren ilska skriker ut hur Netanyahu är vår tids Hitler. Den erfarne läraren försöker bemöta eleven på både ett professionellt och pedagogiskt vis, men förgäves. Glåporden fortsatte att hagla och till slut fanns inget annat alternativ än att förklara lektionen avslutad.

Skolverket genomför regelbundet undersökningar som visar att andelen gymnasieelever som upplever sig störda av andra elever på nästan alla lektioner har ökat närmast trefaldigt enbart mellan 2006 och 2012. I den senaste undersökningen uppger var tredje högstadie- och gymnasieelev att de blir störda av sina klasskamrater på lektionerna. Lärarna instämmer i problembeskrivningen. Enligt den senaste Pisaundersökningen uppger 34 procent av lärarna att det förekommer mycket störande ljud under lektionstid. I skottlinjen står eleverna som tappar koncentrationen under det ständiga stöket. Det är förödande för deras kunskapsresultat och för lärarnas arbetstrivsel.

Sverige sticker ut markant i internationella jämförelser med en högre grad av ogiltig frånvaro, sena ankomster och förekomst av hot och glåpord hos eleverna. Föga förvånande drabbar detta även lärarnas arbetstrivsel, det finns ingen vinnare i ett klassrum som präglas av disciplinproblem. Det är alltså inte särskilt förvånande att knappt hälften av lärarna uppger att de hade valt yrket på nytt om de fick chansen. Inte något annat av de 34 länder som deltog i Talis-studien kunde uppvisa en lärarkår som var såpass missnöjd med sitt yrkesval som Sverige.

Trots det allvarliga läget tycks många politiker och skoldebattörer anse att ordningsproblematiken är en naturlig följd av den individualiserade samhällskultur som växt fram. Bildningsidealet och den gemensamma kunskapsinlärningen ska ha fått ge vika för elevernas egna behov av självförverkligande. Men att en särskild form av kultur skulle förklara varför svenska elever skyller sina dåliga resultat på lärare eller otur avfärdas helt av OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher. Det handlar istället om att bygga framgångsrika utbildningssystem där lärare har höga krav och förväntningar på eleverna.

Enligt Skolverket har segregering, decentralisering, differentiering och individualisering påverkat resultaten i svensk skola negativt sedan 1990-talet. Den förödande kommunaliseringen lade över ansvaret för skolan på kommuner utan beredskap eller kompetens att förvalta det stora förtroendet att vara huvudman för skolan. Sverige gick från att ha haft ett av västvärldens mest centraliserade skolsystem till ett av de mest avreglerade när friskolereformen infördes kort efter kommunaliseringen år 1992. Den akademiska lärarkåren fick en kommunal arbetsgivare som sakta med säkert urholkade yrkets autonomi och eleverna blev till kunder vars behov skulle ombesörjas av skolmarknaden.

Emil Bertilsson drar i sin doktorsavhandling Skollärare. Rekrytering till utbildning och yrke 1977–2008 slutsatsen att tilltron till lärarna som yrkesgrupp alltmer kommit att ifrågasättas. Det är självfallet svårt för en lärarkår vars yrkesstolthet urholkats av destruktiva skolreformer att erhålla den auktoritet som krävs för att styra i klassrummet. Samhällets värdering (eller snarare bristen på) av lärarna upphör nämligen inte vid dörren till klassrummet.

När dåvarande utbildningsminister Jan Björklund tillkännagav att en utredning om ordning och reda i skolan skulle genomföras av Metta Fjelkner, före detta ordförande för Lärarnas riksförbund, i efterdyningarna av den senaste Pisarapporten avfärdades den genast som en kepsutredning av den nuvarande utbildningsministern Gustav Fridolin. När den politiska hetluften mojnat efter en turbulent höst hände dock något: I april i år berättade Fridolin att han ville titta vidare på de förslag som utredaren Fjelkner presenterade strax före valet.

Skollagens 6 kap. 15 § reglerar bevisbördan när elever anser sig ha utsatts för kränkande behandling. Om en elev anser sig ha kränkts är det skolans huvudman som ska visa att det inte har förekommit. Lagstiftaren har gett eleverna en mycket stark position. Lärare som Fjelkners arbetsgrupp talat med berättar att de drar sig för att ta till disciplinära åtgärder, som exempelvis att omhänderta störande föremål, av den enkla anledningen att de riskerar bli anklagade för att ha kränkt elever. Enligt en undersökning från Skolvärlden har mer än var tredje lärare hotats av en elev eller förälder med en anmälan till Skolinspektionen. De senaste fem åren har antalet gymnasielärare som sjukskriver sig på grund av psykiska diagnoser ökat med 87 procent.

I Sverige har jag stött på både politiker och rektorer som hävdar att ordning och reda hämmar elevernas kreativa sida. Även om skolan jag besökte i North Carolina genomgående arbetade med en nolltolerans mot både sena ankomster och störande användning av telefoner på lektionstid såg jag aldrig några hämmade elever. De deltog aktivt på lektionerna, många idrottade efter skoldagens slut och konstutställningarna på skolområdet lockade hundratals besökare.

I den del av Pisarapporten som undersöker digital problemlösningsförmåga hamnar Sverige under OECD-genomsnittet. I topp hittar vi de auktoritativa asiatiska kunskapsnationerna. Det kanske dock bara är en tidsfråga innan de vallfärdar hit och undersöker det konstnärliga kreativa kaos som präglar svenska klassrum. För det som är framgångsrikt med svenska mått mätt kan väl aldrig en internationell kunskapsjämförelse mäta? Vad gedigna studier däremot kan mäta är kunskaper. Enligt OECD:s beräkningar skulle elevernas resultat i matematikdelen ha ökat med nästan 40 poäng om de slutat att skolka. Detta efter att andra faktorer som påverkar resultaten vägts in.

Ordning och reda i klassrummet är inget självändamål. Jag blev inte en bättre lärare av att mina amerikanska elever titulerade mig mr Skogstad och inte svenskans elevmotsvarighet öh, du. Men det sänder en tydlig signal. Det är jag, i egenskap av lärare, som leder arbetet. Lärare måste få det mandat och stöd som krävs för att bestämma i klassrummen. Det är mitt uppdrag att upprätthålla den arbetsro som krävs för att alla elever, inte bara de högljudda som tar plats, ska få möjlighet att ta till sig den undervisning som skollagen ger dem rätt till. Den egentliga kränkningen är ett klassrum som präglas av brist på både ordning och arbetsro.

Isak Skogstad är ordförande för Lärarnas riksförbunds studerandeförening

Våldet i samhället ökar kraftigt!

Dagens Nyheter bedrev ju för någon månad sedan en kampanj,där man påstod att grova brott minskade. Något om givetvis var helt gripet ur luften. Vi bloggade om detta 18 augusti i Lögn, förbannad dikt och statistik!

DN fick ju sedan massiv kritik mot sitt sätt att söka vilseleda om verkligheten och har legat ganska lågt i ämnet! Förmodligen har man tappat ganska många läsare, som är trötta på verklighetsförfalskningar.

Nu har socialstyrelsen släppt sin rapport hur det ser ut kring skjutningar och mord, vilket stärker trenden att grova brott ökar!

Antalet skottskadade ökade förra året från 82 till 101 2014. Dessutom var antalet dödade det högsta på 15 år!

Allt fler räddas dock till livet av en läkarkår som blivit allt duktigare på att behandla skottskador.

I Göteborg håller fyra invandrargäng staden i ett järngrepp och slåss inbördes om makten sedan närmare 5 år tillbaka. Polisen har närmast gett upp! Läs gärna vad Göteborgsposten skriver om detta! Gängkrig i fyra stadsdelar!

I Rinkeby sover man i skift!

Idag presenterar utredaren Jan Edling, Verdandi rapporten ”Förorterna som moder Svea glömde”. Edling som tidigare varit utredare för LO har undersökt livssituationen för de som bor i 38 kartlagda bostadsområden, från Luleå i norr till Malmö i söder.

Jan Edlings dom över svensk integrationspolitik de senaste 20 åren blir hård. Ingen regering klarar sig undan och minst två av dagens statsråd och och större delen av dagens riksdagsledamöter samt tidigare statsråden Erik Ullenhag(FP) och Mona Sahlin(S) är medskyldiga till eländet!

"I Stockholmsförorten Rinkeby, ett av områdena som ingår i granskningen, har Ledarsidorna.se genomfört en del intervjuer samt studier. Exemplet med skiftsovare är ett sådan som kan vara talande. "

"Trångboddheten, med kanske upp till åtta personer i en tvårummare tillhörande en och samma familj, ger förödande konsekvenser. Familjen tvingas sova i skift. De äldre barnen tillåts bara sova på förmiddagarna när småsyskonen är i förskola eller lågstadium. Vid lunch börjar dessa komma hem varvid de äldre måste lämna lägenheten för egen skolgång. De missar därmed förmiddagarna och är ständigt outsövda. Den höga frånvaron och den ständiga sömnbristen påverkar skolresultaten negativt. Nattetid driver de ofta runt i bostadsområdet eller sitter nätterna igenom på nattbussar för att få tiden att gå. Hemma tillåts de eller kan de inte vara. De blir då lätta offer för två typer av rekrytering."

Vad vi nu bevittnar och får kvitto på genom kravaller, allmän oro, våldsbrott och brandpersonal och polis som snart inte vågar ge sig in i områdena, är den fullständiga kollapsen för den svenska integrationen regisserad av en ointresserad riksdag och direkt ansvariga för den svenska integrationen! 

Det är över tjugo år sedan Berit Friggebo tämligen aningslöst föreslog We shall overcome! Något som klingar fullständigt falskt med facit i hand! Bostad och arbete är grunden för all välfärd. Motsatsen är grunden för all kriminalitet! Och den frodas vad än kriminalprofessorn Jerzy Sarnecki säger!

Den svenska skolans kräftgång!

När nu den svenska skolan blir synad av internationella institutioner blir det alltmer frapperande hur dåliga svenska elever är i grundläggande ämnen, som matematik, naturvetenskap och IT. Dessa ämnen är ju vitala för en blomstrande exportindustri.

Svenska skolan alltsedan starten av allmän folkskola på 1860-talet har ju gynnat svensk industri. I början på 50-talet konstruerades världens första datamaskiner utanför USA och UK nämligen BARK och BESK! Ericsson och ASEA, Scania och Volvo jämte Nobel är storartade exempel på kunskap som gynnat landet.

Myten om det fantastiska utbildningssverige har ju starkt underhållits av de krafter som i princip gjort den till en medioker spelare i dagens Europa. Socialdemokrater och kommunisterna genomförde två stora förändringar av skolan på 60-talet. Först avskaffandet av realskolan och sedermera läroverksorganisationen, som var första spadtaget till den svenska skolans grav och nuvarande läge. Enligt den vanligtvis välunderrättade Tinom Sanandaji så beror skolans nuvarande kräftgång till 30% på invandring och resten på överdriven socialism.

Rikets socialister och socialistiska media som SVT och Aftonbladet vrider sig som maskar och försöker med alla möjliga och omöjliga undanflykter. Men sanningen står dem rakt framför i eldskrift: Sverige rejält sämre på många områden i PISA!

Svenskt näringslivs ordförande läkaren och företagsledaren Carola Lemne intervjuades härom veckan i Axess Studio av P.J. Anders Linder. Hon var allvarligt oroad över den svenska skolans kräftgång och i synnerhet urvattningen av kunskaperna på universitet och högskolor.

Hon konstaterade bl a att redovisade kunskaper i det diagnostiska prov i teknisk fysik som nu använts i över 30 år, utvecklats till det sämre varje år!

Bristen på insikt är omfattande i svenska vänstermedia. Sveriges Televisions och SCB uppger att 37% av syriska flyktingar har högskoleutbildning, vilket omgående vederläggs av norska SCB, som en komplett lögn. Siffran skall istället vara 10%. Vilket man kan läsa om här!

Denna skönmålning a la SVT har naturligtvis påskyndat kräftgången men nu som sagt har skolan i internationell jämförelse bevisats vara undermålig i många avseenden och den mest stökiga i hela Europa!

Vad gör politiker? Ja Jan Björklund gjorde väl ett försök bl a med ordning och licensiering av lärare. Men fick givetvis rejält med mothugg av den socialistiska maffian! Gustav Fridolin skulle fixa skolan på några månader men verkar nu totalt ha försvunnit i debatten. 

Att ge två miljarder extra till kommunerna för att öka på lärarlöner är knappast skolans problem utan stök, oordning och för låga kunskapskrav genomsyrar hela utbildningsväsende från grund- till högskola! Något som kan ta 25 år att vända. Så vi förutser fortsatta ras i alla kommande PISA! Skillnaden nu är lägre publicitet i SVT och Aftonbladet. Vi har ju en socialistisk regering!

Skolan har havererat liksom pensionssystemet, vården likaså,bostadsbristen är närmare 500.000 saknade bostäder och rättsväsendet är i upplösning. Den socialistiska fasaden börjar rämna!

Idag fick vi även lära oss att de direkta kostnaderna för flyktingmottagning, där ensamkommande män utgör halva kostnaden, nu passerat den totala kostnaden för den svenska grundskolans 90 miljarder  kronor.

Hur är det med skattekraften i Södermanland?

Skattekraften minskar i Sörmlands Landsting, vilket framgår med en jämförelse av omgivande län. Det innebär i praktiken att Landstinget kommer att tillhandahålla färre resurser inom sjukvården till invånarna!

Tittar vi på kommunerna så inses lätt att Vingåker, Flen, Katrineholm och Eskilstuna inte skulle överleva utan det kommunala utjämningssystemet. Eskilstuna går dessutom kräftgång, vilket är illavarslande. Trevligare är det för Östra Sörmland, där de flesta kommuner klarar sig själva möjligen Gnesta undantagen! Oxelösund har även en kräftgång från 110% 1995.

Men jämfört t ex med Malmö så är läget avsevärt bättre! Malmö är riktigt på dekis och fick ett extra bidrag om 4 miljarder kr 2014!

Blir det lång sikt snart?

Krönika av Tino Sanandaji 2015-06-29 i Realtid.se

Överlag har 21,5 procent av Sveriges befolkning utländsk bakgrund, varav 16,5 procentenheter är utrikes födda. Utländsk bakgrund är definierat som första eller andra generationens invandrare med båda föräldrarna födda i utlandet.

Sveriges tre mest mångkulturella kommuner är Botkyrka, Södertälje och Malmö. 56 procent av Södertäljes befolkning har utländsk bakgrund (40 procent utrikes födda). Andelen är 50 procent i Botkyrka (36 procent utrikes födda) och 43 procent i Malmö (31 procent utrikes födda).

Botkyrka, Södertälje och Malmö har inte alltid varit ekonomiska katastrofzoner utan snarast genomsnittliga. Södertälje har legat över rikssnittet och Malmö strax under med Botkyrka exakt på rikssnittet. Om vi går tillbaks i tiden till 1980-talet var även Malmös ekonomi bättre än genomsnittet för riket.

SCB redovisar kommuners skattekraft från 1995, i praktiken ett mått på beskattningsbar inkomst per invånare. Det kan därför vara intressant att jämföra de mångkulturella kommunernas skattekraft med riksgenomsnittet.

• Botkyrkas skattekraft har gått från +1 procent år 1995 till -14 procent år 2015.

• Södertäljes skattekraft har gått från +5 procent år 1995 till -8 procent år 2015.

• Malmös skattekraft har minskat från -3 procent år 1995 till -16 procent år 2015. Landets tredje stad har numera sämre skattekraft per invånare än exempelvis Gotland eller Pajala.

Nedgången reflekteras också i det kommunala utjämningssystemet, där vi har jämförbar data från 1996. Som det kommunala utjämningssystemet är konstruerat får de flesta kommuner ett visst tillskott finansierat av staten medan endast ett fåtal rika kommuner betalar in till systemet. 1996 fick Malmö, Botkyrka och Södertälje justerat för inflation knappt 3 miljarder i kommunalt utjämningsbidrag. Det kan jämföras med de knappt 12 miljarder i dagens penningvärde som gick till hela Norrland (Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län).

2015 får de drygt femtio Norrlandskommunerna nöja sig med ca 10 miljarder i kommunal utjämning, vilket justerat för inflationen är en minskning. Summan som går till Malmö, Botkyrka och Södertälje har samtidigt ökat till imponerande 7 miljarder kronor. För en generation sedan var Malmö, Botkyrka och Södertälje genomsnittliga i termer av skattekraft och snittinkomst. Idag är de beroende av subsidier från övriga landet för att gå runt.

Malmös budget är minst sagt intressant läsning. Nästa år räknar Malmö kommun med 17 miljarder i nettokostnader, vilket finansieras med 12 miljarder i egna skatteintäkter och 5 miljarder i kommunalt utjämningsbidrag. Ytterligare ca 5 miljarder går till landstinget i Skåne. Om Malmö vore ett eget land skulle det ha ett större strukturellt underskott än Grekland. På ytan kan delar av Malmö se ut att ha förbättrats, men det beror helt enkelt på att landets övriga skattebetalare generöst har finansierat dyra byggprojekt.

Det var knappast självklart att Malmös ekonomi skulle förfalla så kraftigt.Staden har tvärtom Sveriges kanske bästa geografiska läge och andra fördelar. Med tanke på att Malmö fick en högskola 1998 och att Öresundsbron invigdes år 2000 hade många tvärtom förväntat sig att staden skulle blomstra på det sätt exempelvis Lund har gjort. I stället fortsätter Malmö sakta men säkert att tappa mark jämfört med resten av landet år efter år.

Socialdemokratin har aldrig erbjudit ett tillfredställande svar på varför det inte går bättre för staden där deras idéer slagit igenom mest. I stället har Malmös politiker lagt sin kreativa energi på ursäkter och bortförklaringar, gärna vaga och sifferlösa sådana.

En bortförklaring på vänsterkanten är att skylla på ”de rika” som har flyttat till exempelvis Vellinge och Lomma. Men dessa små kommuner räcker inte till för att fylla Malmös gigantiska hål. Skattekraften ser katastrofal ut även om vi inkluderar kranskommuner och räknar på hela det så kallade Stor-Malmö.

Ett annat argument är att hänvisa till gränspendlare som arbetar i Köpenhamn men bor i Malmö. Det ligger något i detta, men även här innebär gränspendlingens dimensioner att den inte räcker till för att förklara kräftgången.

Malmös politiker har en poäng när de dels klagar på skatteavtalet med Danmark, dels på hur pengarna fördelas. Danmark betalar Sverige en kompensation för att fler svenskar betalar skatt i Danmark än tvärtom. Ungefär 60 procent av dessa gränspendlare bor i Malmö. Men i stället för att betala detta direkt till Malmö går det till en pott för alla landets kommuner. Problemet är att det rör sig om små summor även om man skulle fördela dessa pengar mer rättvist.

En statlig utredning förklarar: ”Enligt Statskontoret skulle endast fem kommuner i Skåne få ett ekonomiskt tillskott om fördelningen vore korrekt. Storleken på tillskotten ligger i intervallet 5-30 kronor per invånare. Skåne läns landsting skulle få ett tillskott på cirka 9 kronor per invånare. Det stora problemet i inkomstutjämningen är således inte för delningsgrunden som sådan utan det faktum att kompensationen från Danmark är väsentligt lägre än de kostnader som gränspendlare genererar”.

En separat fråga är att skatteavtalet med Danmark är dåligt förhandlat till att börja med. Även här tycks Malmös politiker ha en poäng. Utan att vara insatt i denna invecklade fråga verkar avtalet mycket riktigt missgynna Sverige, och jag i varje fall har inga problem att tro att danskar är slugare förhandlare än svenskar. Avtalet borde säkert omförhandlas, men även här är det inte realistiskt att tro att det rör sig om mer än några hundra miljoner ytterligare för Malmös del.

Den centrala förklaringen till den dåliga utvecklingen i landets mest mångkulturella kommuner skriks samtidigt ut från statistiken: invandring kombinerad med decennier av misslyckad integration. Denna slutsats baseras inte bara på att studera utvecklingen över tid. En säkrare metod är att titta på mikronivå och jämföra de med utländsk bakgrund med de övriga invånarna i dessa kommuner. I Malmös fall kompliceras jämförelsen av gränspendlare, men det finns beräkningar som tar hänsyn till detta.

En några år gammal beräkning av SCB som inkluderade gränspendling visade att 79 procent av Malmös inrikes födda befolkning i arbetsför ålder förvärvsarbetar, vilket inte är långt från riksgenomsnittet. Bland den utrikes födda befolkningen i Malmö arbetade endast 54 procent. Utrikes födda som arbetar har dessutom lägre snittinkomst och betalar därför in mindre i skatt.

Om Malmö hade haft samma demografiska fördelning som övriga landet hade dess ekonomi sett helt OK ut. Till saken hör att den andra generationen i Malmö och övriga mångkulturella kommuner klarar sig mycket sämre, speciellt de med bakgrund från utanför Europa. I takt med att första och andra generationens invandrare blir en allt större andel av befolkningen eroderas därför skattebaserna gradvis. En av de mest oroväckande trenderna som har sopats under mattan är att andra generationen utomeuropeiska invandrare klarar sig långt sämre i termer av utbildning och inkomst.

En ny ESO-rapport av professor Anders Forslund samt Mattias Engdahl vid Uppsala Universitet studerar ungas problem på arbetsmarknaden. Rapporten inkluderar nya siffror för unga med utländsk bakgrund födda i Sverige:

”Vi har även undersökt om utvecklingen av andelen unga som varken arbetar eller studerar skiljer sig åt mellan olika grupper. Resultaten (ej redovisade här) visar att andelen 'inaktiva' bland dem med utländsk bakgrund är betydligt högre än för unga med svensk bakgrund”.

”...bland den sista årskullen som vi följer, de födda 1990, har cirka 65 procent av de unga med utländsk bakgrund en gymnasieexamen och strax under 60 procent av de utrikes födda. Detta kan jämföras med cirka 80 procent av de unga med svensk bakgrund.”

”Analysen visar att unga med utrikes födda föräldrar i lägre utsträckning skriver in sig på högskola eller universitet, och att det är mindre sannolikt att de lämnar högskolan med en minst treårig högskoleutbildning, än unga med föräldrar födda i Sverige.”

ESO-rapporten ”En förlorad generation?” är kuslig läsning för de som bekymrar sig om landets framtid, men dess resultat har inte diskuterats i media. Tvärtom försäkrar makthavarna i Almedalen entusiastisk att integrationen fixar sig själv any day now. Det är oklart vad självsäkerheten om vinster på ”lång sikt” baseras på. Brukar en långsiktig vinst se ut som en kurva som långsamt pekar nedåt år för år utan tecken på att vända upp?

Politikerna har dessutom lovat att dessa problem ska fixa sig själva på ”lång sikt” i flera decennier nu. Få av landets makthavare tycks överhuvudtaget känna till att integrationen är sämre idag än den var exempelvis 1991.

Finansdepartementets fördelningspolitiska redogörelse förklarar ”De utrikes föddas position i inkomstfördelningen har försämrats mellan 1991 och 2012 (se tabell 1.3). En orsak till detta är att invandringsstrukturen har förändrats under perioden. Från att nästan helt ha dominerats av arbetskraftsinvandring har flykting- och anhöriginvandring kommit att utgöra en allt större del.”

Den tidigare nämnda ESO-rapporten skriver likaså: ”Individer med utländsk bakgrund har i regel en svag ställning på svensk arbetsmarknad (se t.ex. Eriksson, 2011). Vi vet även att sysselsättnings- och inkomstgapet mellan svenskfödda och utrikes födda har vuxit de senaste decennierna.”

Vet vi? Kanske om man med ”vi” avser akademiskt verksamma nationalekonomer. Att sysselsättnings- och inkomstgapet har vuxit de senaste decennierna är inget som journalister eller politiker verkar känna till. Här på Almedalsveckan försöker visserligen regeringen, oppositionen och statstelevisionens reportrar alla att utstråla en aura av seriositet. Men det är svårt att ta dem på allvar när de verkar genuint okunniga om de katastrofala långsiktiga trenderna i landets officiella statistik. Sveriges makthavare tycks föredra att leva i vad amerikaner kallar ”blissful ignorance”.

Forskningen eller den kalla, hårda ekonomiska statistiken från de delar av landet som redan är mångkulturella har inte visat att invandringen är lönsam vare sig på kort eller lång sikt. Trenden är tvärtom att kostnaderna ökar år efter år i takt med att låginkomsttagares befolkningsandel ökar och skattebaserna eroderar. Det oförlåtliga misslyckandet i att ge andra generationens invandrare en likvärdig skolgång tyder inte på en ljus framtid för vare sig för dessa grupper eller för landet.

Det är svårt att med säkerhet sia om framtiden, men vi kan åtminstone få en ledtråd om hur vår ”långa sikt” kommer att se ut genom att titta på experimentkommunerna Malmö, Botkyrka och Södertälje. Dessa kommuner ligger någon generation före Sverige vad gäller etnisk och kulturell mångfald. Här har ”lång sikt” redan inträffat. Ändå finns ingen kommun med en hög koncentration av mångfald som det går bra för. Det bästa vi kan säga är att dessa kommuner fortfarande är för små för att dra ner hela landets ekonomi.

Det tydligaste exemplet är arbetarrörelsens födelsestad Malmö, en stad som för länge sedan blev bankrutt, men som går runt så länge resten av Sverige har råd att täcka underskottet. Men hur ser planen ut för stunden när hela landet nått dit Malmö är idag? Vem är då tänkt att täcka hålet i budgeten? Norska oljefonden? Qatar? Är den ekonomiska strategin helt enkelt att förneka obekväm statistik?

Har landets statsbärande parti överhuvudtaget en plan annat än att skjuta upp problemen ännu en mandatperiod och hoppas på det bästa?

Vad får man spara in på?

"Önsketänkandet går som en röd tråd genom flyktingkrisen. För en månad sedan försäkrade Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson att antalet asylsökande inte var något som helst problem att hantera.

Lika trygg var SKL:s ordförande Lena Micko (S), som avfärdade tanken att nyanlända innebär en ekonomisk belastning för kommunerna (Ekots lördagsintervju 26/9). Nu larmar SKL tvärtom om att flyktingkrisen kommer att leda till en skattechock." Anna Dahlbergs ledare i dagens Expressen! Här finns en kompleterande länk till Tino Sanadaji i realtid.se

På denna blogg har vi ständigt under de två senaste åren varnat för en total krissituation. Denna tycks inte än ha nått invånarna i Sverige i någon större omfattning. Svenskar är ju så dåliga på matematik! Men nu aviserar då plötsligt SKL (Sveriges kommuner o landsting) att kommunalskatten kan behöva höjas med 2 kr för att täcka flyktingkostnader. Ganska märkligt att nyss var flyktingar en tillgång men nu blir de plötsligt en kostnad. 

2 kr är en ganska ansenlig summa på den redan högsta skatten i världen. Svenska pensionärer kommer då att betala 15% mer i skatt än sina engelska kollegor. För egen del blir det då ökad skatt med 7.000 kr om året. En icke oföraktlig summa!

Men självklart är det inte kommuner och enskilda personer som skall betala. Det måste hela samhället göra. Varför skall företag, näringsidkare, spelare på börsen m fl inte vara med och betala kalaset?

Dessa skattehöjningar inklusive redan beslutade kring bensin, el etc gör det pregnant att börja spara in på utgifter. Först ryker nog prenumerationer på dagstidningar (just avslutat en), därefter olika TV-avgifter inklusive licens, snabbt bredband, avgifter till olika föreningar, börja fakturera landstinget för sjukresor etc. Bilen kan man inte spara på eftersom den behövs för transporter på landsbygden!

Ett gott grundtips är att den redan hårt ansträngda tidningsvärlden kommer att få det än svårare!

En rättstat i upplösning!

Idag meddelar polisen plötsligt att av de som invandrat till Sverige utan kontroll den senaste månaden har hälften dvs ca 40.000 personer försvunnit eller har inte begärt asyl. Det innebär praktiken, att det finns ingen som helst kontroll över vilka personer som anländer.

I Sverige sökte ca 30.000 personer asyl under september, vilket kan jämföras med Danmarks 2.500. Uppenbarligen är Sverige i detta avseende ett attraktivt land. Fråga är vad som händer när dessa flyktingar inser att det är tältläger som gäller.

Man kan med detta ana att regeringen och dess underställda myndigheter knappast har situationen under kontroll. Mest allvarligt är att polischefen i Sverige inte har någon polisutbildning, är rekryterad från Migrationsverket och Försäkringskassan samt saknar uppenbarligen kontroll över vad som händer i landet!

Kejsaren avklädd!

Kristdemokraterna har beslutat att säga upp Decemberöverenskommelsen något som riktiga liberala debattörer applåderar och vänstern dito naturligtvis kraxar sig hesa över. Men den demokratiska ordningen är nu återställd även i Sverige.

Decemberöverenskommelsen var ju ett slag mot både demokrati och parlamentarism - ett frikort att gira Sverige kraftigt åt Vänsterpartiets politik utan att det fanns någon majoritet för detta i Riksdagen. För den som är det minsta insatt i politik så är givetvis DÖ helt unik i världens demokratiska stater. Det skulle aldrig gå att införa autokrati (styre utan maktdelning) i något annat land och i Sverige strider det även mot grundlagens principer.

Nu får Stefan Löfven bemöda sig att lyssna även på allianspartier. Det bästa han skulle kunna göra på kort sikt är nog att socialdemokraterna regerade ensamma. Det skulle nog kunna locka både center- och folkparti till delvisa uppgörelser.

 
Men om det fanns lite go i alliansen skulle man testa av vem eller vilka som skall regera. Det görs enklast t ex i höst genom att lägga en gemensam alliansbudget, som utmanar regeringens. Den budget som vinner skall givetvis regera Sverige fram till 2018!

Likt sagan Kejsarens nya kläder står nu Stefan Löfven tämligen avklädd till allmänt beskådande! Alla beundrar de vackra kläder kungen har tills den lille gossen utropar: "Han har ju inga kläder på sig"!

När det gäller flyktingdebatten har något liknande inträffat. Nu anser t o m de flesta att det finns en kris. Något som vi skrev om på denna blogg för två år sedan!

Här kan man läsa Johan Westerholms analys av det politiska läget på Ledarsidorna.se.

Vill man läsa en initierad betraktelse över tillkomsten av DÖ så rekommenderas Fokus betraktelse En osvensk politisk historia!

I rosenrött jag drömmer! (La Vie en Rose)

https://www.youtube.com/watch?v=I5TOPdbFqpk

Läste häromdagen med stigande förvåning en artikel i Södermanlands Nyheter, som handlade om socialdemokraternas och moderaternas gemensamma omhändertagande av Gnesta politiken. I sin subtila aningslöshet påminde infallsvinkeln om den franska chansonen La Vie en Rose på svenska insjungen av Gustaf Torrestad under titeln I rosenrött jag drömmer!

Artikeln ger intryck av att i Gnesta samarbetar alla mot samma mål och att det råder stor enighet om de flesta beslut. Man konstaterar att "Moderaterna fick offra valfriheten"! Men beskrivningen haltar verkligen. Hela debatten om hanteringen av de äldre som bor på Liljedalshemmet saknas helt. Det är ungefär som att beskriva Sveriges historia och glömma bort Karl den XII:e.

Efter den relativt stormiga  ishallsaffären som ju ligger längre bak i tiden, har ju fråga om ny- eller ombyggnad av Liljedalshemmet varit den hetaste politiska frågan under många år. Alliansen hade redan 2009 planerat för att bygga om. I valet 2010 blev det en ny politisk majoritet med S,V och MP, som syntes fördröja projektet. Men i november 2011 fattar en enig socialnämnd inriktningsbeslut att skaffa ersättning för hemmet. I en motion 2012 föreslår dessutom centerpartiet en nybyggnation på Frönäs-området.

I maj 2014 meddelar Johan Rocklind(S), att det blir inget nytt bygge förrän tidigast 2017, vilket innebär att det i princip kommer att saknas ett av tre äldreboenden under flera år. Var skall de äldre ta vägen? Givetvis ett stort svek mot de äldre invånarna, som pensionärsorganisationerna PRO och SPF gemensamt protesterade mot! Även moderaterna framförde skarp kritik i SN mot senareläggningen i juni 2014!

SPF har dessutom genom Gunilla Bränström framfört kritik mot den allt hårdare gallringen av de som får plats på äldreboenden. Kommunen måste ju m h t senareläggningen behandla Gnesta äldre betydligt tuffare ett antal år. I år har även oppositionsrådet Håkan Ekstrand(C) i en interpellation efterfrågat vad som händer med de äldre som nu kastas ut från det nerlagda äldreboendet.

Gnesta kommun bygger om badhus, köper Åsbacka och bygger ny sporthall något frenetiskt! Men allt är knappast rosenrött. I varje fall inte för de äldre, som är i behov av bra omsorg i livets slutskede! Moderaterna fick nog offra mer än valfriheten för att drömma tillsammans med socialdemokraterna!

I dagarna fyller för övrigt Edith Piaf 100 år hon som sjöng La Vie en Rose!

"Två ögon som emot mej ler,ett skratt som lever ännu mer,Se där vad som har fångat mej,och som nu binder dej vid mej.

När du vilar i min famn, och viskar ömt mitt namn, i rosenrött jag drömmer. Kärleken som från mej flytt, du skänker mej på nytt, och sorgerna jag glömmer. Till mitt hjärtas alla vrår, ett lyckoskimmer når, var gång som jag dej ser. Allt kan jag mista, men rik ändå är, om jag för evigt får vara dej nära. Se'n den dagen jag dej mött, en värld i rosenrött, emot mej ler.

För mej har livets morgon grytt,allt är så vackert och så nytt,All saknad vikit ur mitt sinn,se'n första gången du blev min."

I Tyskland är man rejält missnöjd med Merkels flyktingspolitik!

I Tyskland är man grundliga och gör ordentliga opinionsundersökningar året runt. Det sker förvisso även i Sverige dock med längre tidsmellanrum av SOM-institutet i Göteborg, som utan motsvarighet är det mest vederhäftiga i Sverige till skillnad från t ex Dagens Nyheters riggade undersökningar med politisk eftersmak. Enligt SOM är det för övrigt en klar majoritet i Sverige som är missnöjda med svensk flyktingpolitik!

De just aktuella resultaten från Tyskland, som faktiskt redovisas i de flesta TV-kanalerna, är att totalt ca 70% av befolkningen är icke eller inte alls nöjda med tysk flyktingpolitik! Ännu mer intressant är att bland tyska Vänsterpartiets (die Linke) anhängare är missnöjet störst med 80%.

På denna blogg rekommenderar vi en human flyktingpolitik men vänder oss starkt mot curlingen av alla "Ensamkommande män", som av någon outgrundlig anledning kallas "Ensamkommande barn" i Sverige! Dessa personer är förmodligen i sina bästa och mest kraftfulla år 17-21 år och borde kunna mötas, som alla andra flyktingar!

Ensamkommande män är helt ett svenskt problem, då det i övriga Europa sker kontroller av vederbörandes ålder!

Här kan man ta del av mer tysk opinion kring flyktingmottagning!

I Sverige skall vi nu, som första land, ta emot fler flyktingar från EU:s program för fördelning av flyktingar från Italien och Grekland trots att Sverige (enligt Eurostat) tar emot 10 gånger fler  än båda dessa länder. Det känns tämligen märkligt! Det borde vara tvärtom!

Man undrar var de skall bo med 500.000 saknade bostäder? Eller var skall våra barn och barnbarn bo?

Flyktingkrisen en regeringskris!

Vi har länge förundrat oss över den passivitet som riksdag och regering intagit inför flyktingkaoset. Den svenska världsberömda planeringen har fullständigt gått i spinn! Detta har vi några ropande röster i öknen förstått för länge sedan. 

I Tyskland håller Angela Merkel presskonferens varje dag och leder tillsammans med förbundsländernas ministerpresidenter idogt arbetet med att härbärgera alla flyktingar. Man har avsatt 100 miljarder kronor i den tyska budgeten.

I Sverige, som just avsatt 100 miljoner kronor verkar det inte vara någon som helst ordning och uppenbarligen är det Morgan Johansson, som med vänstra handen får sköta allting medan Stefan Löfven frotterar sig med Beoynce och andra kändisar!

Var finns alla landshövdingar som är statens handläggare i regionerna? Nu kallar regeringen på kommuner, som inte har en enda resurs för att hantera situationen. Kommunerna har ju en begränsad budget och uppdrag. Man har inga resurser för att härbärgera 10.000 tals asylsökande. Länsstyrelserna har ju i alla fall krisresurser att tillgå!

När flyktingvågen blev känd för flera månader sedan kunde ju regeringen ha gått ut med nya uppdrag till kommunerna som då hade fått en rimlig tid och resurser, att sköta det hela.

Enligt Mats Knutsson på Sveriges Television (SVT TEXT) finns det endast 10.000 reservplatser kvar att tillgå och sedan är det kört inom 14 dagar. Nu vid avgrunden skall riksdagen uppenbarligen ge order till kommunerna att sköta frågan. Riksdag och regering har uppenbarligen misslyckats totalt!

Kaptenen lämnar således skutan först likt kapten ynkrygg och överlåter åt passagerarna att klara sig själva! Hur kan vi ha fått en sådan inkompetent regering och givetvis riksdag?

Svårt läge - kris för Sverige!

Regeringen har nu krupit till korset och meddelat att det pågår en flyktingkris. Själva skulle vi nog betrakta den som snarare en politisk regeringskris och problem med våra styrandes passivitet i riksdagen.

Även husorganet Södermanlands Nyheter tycks nu ha vaknat upp ur sin Törnrosa-sömn och konstaterar att läget är akut. Det noterade vi på denna blogg för två år sedan. Men förvisso varseblivning är inte så enkelt!

Håller nuvarande flyktingström i sig innebär det ca 400.000 personer på ett år. Just nu har vi en bostadskris med över 500.000 saknade bostäder. Då skall man hålla i minnet att varje bostad kostar drygt 3 miljoner kr st att producera. Det innebär i praktiken att om varje flykting skall härbärgeras erfordras ett tillskott på 120.000 bostäder per år intill en kostnad av närmare 2.000 miljarder; dvs långt över statens nuvarande lån. Ja då har vi inte räknat med kostnaden för att dessa skall kunna överleva!

Är det någon som vet var dessa pengar skall hämtas? Belastningen nu på kommunerna blir enorm för att staten ställer krav på att kommunerna skall ordna skola och Landstingen sjukvård. I Filipstad har man förklarat att man klarar inte av situationen. Det finns inga lärare!http://www.svt.se/nyheter/regionalt/varmland/filipstad-klarar-inte-flyktingmottagandet

Regeringen har nu avsatt ca 100 miljoner kr för att lindra krisen. Det skall jämföras med Tyskland som avsätter 100 miljarder kr för att avlasta hjälporganisationer och kommuner! Det verkar som om svenska politiker fullständigt tappat fattningen med en icke existerande varseblivning!

Man kunde väl aldrig i sina dar tro att vi skulle få en sådan menlös samling i riksdagshuset, som i stort sett struntar högaktningsfullt i vad som händer med bostäder, sjukvård, oss äldre, rättssamhällets upplösning med den sämsta polisen i hela Europa, som nu förklarar att man behöver inte ta så hårt på lagarna! Man talar om helt andra intressanta saker!

Ett stalltips är att snabbt tillse dina bostadsbehov. Snart kommer det att vara fullständigt omöjligt att få tag i en lägenhet!

Passa även på och gör slag i saken nu med det du tänkte ta upp med doktorn. Sjukvården svajar betänkligt särskilt för oss äldre - vet av egen erfarenhet!