Den svenska skolans ökenvandring!

Den svenska skolans degradering är ett allvarligt hot mot Sverige, som en tekniskt högstående land. Det handlar om att i en allt starkare konkurrens hävda svensk export både av industriprodukter och tjänster. Kan vi inte exportera så minskar med automatik de svenska jobben. Om någon skulle tro att en pizzeria i varje gathörn ökar BNP så är det nog korrekt men det ökar inte den svenska välfärden; en välfärd som nu blir sämre och sämre för varje dag. Det noterar åtminstone vi äldre som behöver en viss service av samhället.

 

Miljöpartiets Gustav Fridolin har nu axlat ansvaret efter folkpartiets Jan Björklund. Den svenska skolans tillbakagång började enligt denna blogg redan 1962 när den gamla realskolan avskaffades. Sedan kom ett nytt skolbeslut 1969. Dessa två beslut utgör grunden till den allt sämre kunskapsnivån. Det verkar snarast som om den nya högskolan har blivit det gamla läroverket och dess nivåkrav på real- och naturvetenskapliga linjer. Nivån på de tekniska utbildningarna är förvånansvärt låg liksom på pluggämnen, som historia mm. Framför allt har varje lärare oerhört många elever att sköta om jämfört med de gamla universiteten.

Den svenska skolan lär kunskapsmässigt ligga ett år efter t ex Finland, vilket givetvis ger stort utslag i typ PISA-mätningar. Förutom allvarliga kunskapsbrister, som redan grundläggs på lågstadiet så har både OECD i rapporter och DN och SvD explorationer i ämnet visat på fyra viktiga framgångsfaktorer för en bättre kunskapsskola. 

 

1. Undervisningen skall vara i fokus - kunskapskravet

2. Ständiga utvärderingar av resultat - betygen

3. Omedelbara stödinsatser - inga utanförskap

4. Tydliga regler - det är läraren som bestämmer inte eleven

 

Framför allt OECD har pekat på den vanligt förekommande stora oredan i skolan, där man ibland måste tillkalla polis för att få ordning. Elever som inte kan umgås med andra elever på ett normalt vis har givetvis inget att göra i skolan. De behöver förmodligen social träning annorstädes! Nu löses ofta detta genom att föräldrarna väljer bort problemskolor! Men även dessa skolor måste fungera!

 

Jan Björklunds insats får väl utvärderas så småningom. Men det är knappast lätt att vrida klockan tillbaka. Härtill finns det alldeles för många kunniga riksdagsmän och personer inom utbildningsväsendet, som kanske mer bedriver politik och försvarar sina positioner än kommer med goda idéer om hur kunskapsskolan skall kunna återinföras. Men det måste till mer breda lösningar över blockgränserna för att den svenska skolan skall kunna återta delar av sin forna kompetens! Skolan får inte bli en ultimat politisk stridsfråga! Det är nog dags att köpa OECD och PISA:s insikter!

Universitet och högskolor domineras ofta av vänsterkrafter och den låt gå eller kravlösa filosofi, som dominerar vänsterns världsåskådning.  Något som givetvis varit katastrofalt för kvalitet och kunnande. Nu har PISA skakat om dessa "reaktionärer" rejält. Framför allt har deras inflytande drastiskt minskat, vilket är utomordentligt bra!

 

Men hur skall Gustav Fridolin "på 100 dagar" eller kanske de närmaste 4 åren kunna återställa den svenska skolan till något bättre?  Han lär inte vara någon tillskyndare till ovanstående redovisade fyra punkter. Så hans ambitioner är faktiskt lägre än Björklunds. Gustav Fridolin och den svenska skolans ökenvandring kommer nog att fortsätta hand i hand än många år!