Att Twittra är en stor utmaning!

Vi har på senare tid roat oss med att Twittra dock i 1:a person singularis. Ja det handlar mest om att läsa vad andra intressanta personer eller nyhetsmedia skriver. Ibland blir det ett inlägg ofta i dagsaktuella frågor. Här får man dock vara mer försiktig. Den minsta anomali och det blir direkt retoriska påhopp.

Den senaste veckan har man således oförskämt nog blivit utnämnd till "dum kommunist" och "nazist som vurmar för Svenskarnas parti"! För de som känner oss - vet att dessa två motstridiga attribut är fullständiga omöjligheter. Men det är klart att något stukad och förbannad blir man, när man verkligen försöker hålla sig på den smala men humanitära vägen!

 

Man kan nog ha en viss förståelse för att media förhandsgranskar inlägg även om det påverkar en rörlig debatt negativt! 

Ett vanligt förekommande sätt är utmattningstaktiken. Dvs efter ett inlägg får man en fråga som man svarar på. Därefter borde diskussionen vara avslutad. Men istället fortsätter den som inledde diskussionen med nya frågande påståenden och så kan det fortsätta i all oändlighet enligt Guantanomo-modellen. Den som får sista ordet har alltid rätt!

 

Men rätt använd är väl denna relativt korta signalering givande, då man lockas till mycken läsning av olika typer av artiklar, bloggar etc, samt direkt kan kommentera inlägg, som uppenbarligen är till för att vilseleda! Det mer negativa är nog att man lägger ner alldeles för mycket tid på detta - kanske 3-4 timmar varje dag.