fredag, april 18, 2014

NUON-affären en pinsam historia för styrelseproffs och politiker

 

 

 

 

 

Hela NUON-affären, som vi skrivit mycket om på denna blogg;  redan i februari 2009, som en uppenbar vansklig affär, har nu fått sitt ganska pinsamma efterspel i veckan!  Det är ganska märkligt hur snabbt det mesta är bortblåst kring en affär som uppgår till närmare 90 miljarder kr; dvs 10% av den svenska statsbudgeten och betydligt mer än de 75 miljarder, som kommuner och landsting får i statsbidrag varje år för skola och omsorg.

 

Vi varnade redan 2009 på denna blogg inte bara för priset utan för den ganska olönsamma vindkraft, som NUON hade i sin portfölj. Denna vindkraft har ju visat sig totalt olönsam i konkurrens med andra energislag! Även om Peter Eriksson(MP) ställer lågmälda och väl genomtänkta frågor till de regeringsmedlemmar, som vill ställa upp på utfrågningen, så var knappast miljöpartiet emot denna vindkraftsatsning!


Med de svar som nu ges i KU är det dock närmast pinsamt hur lite regeringens medlemmar kommer ihåg. Man skulle nog utan att darra på manschetten säga att Vattenfalls ägare utgör en tämligen svag och ointresserad grupp. Visserligen har Maud Olofsson(C), Anders Borg(M) och Fredrik Reinfeldt(M) haft att tampas med en tämligen svårhanterlig VD, som Lars G Josefsson men någon makt måste ju ägarna oxo ha!

 

Det hela kompliceras även av att Vattenfall uppenbarligen haft en fullständigt inkompetent styrelseordförande i Lars Westerberg, som även passade på att göra ett fult påhopp på Elsa Widding; den enda person, som kan gå ur affären med gott samvete. Hon var den analytiker på näringsdepartementet, som varnade för hela affären. Westerberg är ett sk "styrelseproffs" och sitter i styrelserna för flera stora svenska bolag som Sandvik, Huskvarna, Volvo och SSAB. Många menar att han inte har där att göra över huvud taget!

 

Många funderar säkert idag över hur regeringen fungerat, där mycket verkar handlar om att slingra sig.  Det som framkommit vid KU-förhören kan knappast kallas för smickrande för statens affärsverksamhet.  När ett statligt bolag gör den största affären någonsin i svensk historia, så vet inte huvudägaren staten och dess styrelse (regeringen) vad som är på gång. Detta känns givetvis högst besvärande. Sedan är väl det ingen överdrift att påstå, att de flesta nog tror, att regeringen mycket väl ägde nödig kännedom!  

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar