Ibland fattar man dåliga beslut!

Har man varit verksam som kommunal fritidspolitiker i över 40 år, så har man givetvis medverkat till både bra och dåliga beslut. Bland de bättre är järnvägstationen i Flemmingsberg vid Huddinge sjukhus. Bland många beslut i Gnesta kan nämnas: Det tidiga bredbandet (ADSL) till Gnesta, Björnlunda och Stjärnhov, äldreboendet i Björnlunda och Laxne skola samt givetvis utbyggnaden av Gnesta station. Bland de sämre finns två, som vi med självransakan nu skall berätta om.

Nyköping energi

Vid kommundelningen 1992 av Nyköpings kommun så fick Gnesta en stor andel i Nyköping Energi. Denna aktie såldes så småningom till Vattenfall för 50 miljoner kronor. En synnerligen god affär för Vattenfall, som så småningom blev storägare av bolaget. På den tiden var man ju inte lika erfaren som idag och med en titt i backspegeln så kan man konstatera att det offentliga skall vara synnerligen försiktiga med att avyttra infrastruktur, som är svår att konkurrensutsätta. Dvs det finns bara en ägare till eldistributionsnät. Denna ägare kommer alltid hävda att det kostar mycket pengar att distribuera elström. De normala marknadskrafterna är satta ur spel härvidlag eftersom det inte finns någon parallell infrastruktur. Samma sak gäller för övrigt järnvägar och i stor mån elkraftproduktion.

Stockholm sålde sitt lönsamma elbolag Älvkarleby till Fortum. Nu drabbas Stockholmarna av detta bolags överpriser. Samma sak med Nyköping Energi, som om kvar i kommunens ägo medgett billigare energi till kunderna. Ett gott exempel är Skellefteå, som äger sitt elbolag och har både distribution och produktion. Skellefteå kommer aldrig att sakna pengar till äldreomsorgen!

 

Ett liberalt mantra är att stat och kommuner inte skall äga bolag. Detta kan nog i vår erfarenhets-backspegel betraktas som en floskel. Med tiden blir även en liberal bloggare något klokare även om det inte gäller alla. En kommuns handlingsfrihet blir mycket begränsad utan egna påverkbara resurser. Därför är bl a en generell utförsäljning av allmän-nyttan (bostäder) ej av godo!

Gnesta Ishall

Bland de riktigt dåliga beslut vi medverkat till är försäljningen av Gnesta Ishall. Denna skedde i ljuset av de alltmer närmast dramatiskt ökade elkostnaderna i landet. Ja inte så mycket själva elpriset, som en tung skattepålaga. Det är inte så många år sedan som det totala elpriset låg runt 15 öre distribuerat. Idag handlar det om 150 öre för samma tjänst. Det innebar att kostnaderna för alla kommunala ishallar ökade exponentiellt med tiden. Eftersom skola och omsorg var den viktiga och nödvändiga prioriteringen för oss politiker uppstod en diskussion om hur man skulle hantera de alltmer ökade elkostnaderna.

 

Tyvärr nådde aldrig denna politiska diskussion allmänheten, då lokaltidningen SN:s insatser var ganska sparsmakade. Tre partier utan någon blockgräns ville t o m lägga ner verksamheten. Själv kunde inte vi(FP) acceptera detta alldenstund vi varit med och fattade beslutet att bygga ishallen i Nyköpings kommunfullmäktige. Den som faktiskt var pappa till  det hela var Alf Udbberg(C) från Stjärnhov, som var dåvarande tekniska nämndens ordförande. 

 

En som tappert kämpade för fortsatt kommunal drift i Gnesta var socialdemokraten Gert Nilsson(S), som så småningom belönades för denna insats (vann valet). Men beslutet att sälja ut verksamheten stod fast; dock  inte bara bland alliansens partier. 

 

Någon jag tycker lite synd om i sammanhanget är Mats Klasson(C), som fick mycket på skallen för sin insats. Men Mats var nog i grund och botten mot en försäljning. Själv var vi mycket tveksamma men om alternativet var nedläggning så var detta det bästa när man fick välja mellan pest och kolera. Något duperad kanske man blev av dåvarande kommunalrådet Sörblad, som hade en klar prioritet i att kommunen skulle ha en bra skola och äldreomsorg. 

 

Hela utförsäljningen och hanteringen av ishallen med den nye ägaren har dock blivit ett stor fiasko. Framför allt verkar det som allt samhällsansvar runnit av en del av kommunens invånare. Hur kan man köpa en anläggning för 1 krona och sedan vilja sälja densamma några år senare för 10 miljoner kronor. Något som måste betraktas som den värsta formen av gniden kapitalism. 

 

Kommunen har efter värdering; dvs täckande av bolaget kostnader, erbjudit 2 miljoner kronor för ett återköp, vilket således ej accepterats. Följetongen att göra det svårare för föreningars och kommunens ungdomsarbete fortsätter således. För varje dag blir det dock allt tyngre att vända sig till den lokala brädgården i Gnesta med kunskap om vem och vilka som äger både den och ishallen.

 

Den som läser detta kan ju undra över om vi har en liberal filosofi när det gäller privat eller offentligt företagande och näringsverksamhet. Svaret är ja men man blir klokare med åren och vi är bestämt övertygade, att viktiga men begränsade resurser skall framgent för invånarnas bästa vara kvar under offentlig kontroll.

 

Förhoppningsvis har vi även medverkat till ett betydligt större antal bra beslut i vår kommunala gärning. Men detta blir en helt annan blogg!