Scandianvian Airlines System, SAS, som bildades 1946 genom sammanslagning av skandinaviska bolag, är på ruinens brant! Mångåriga bekymmer med för höga löner och ett stort antal fackföreningar i tre länder, som satt sig på hasorna vid minsta förändring, har utarmat bolaget helt! Det torde röra sig om dagar innan SAS måste kasta in handduken, då ej heller de skandinaviska regeringarna är intresserade av ytterligare stödpaket.
Att det går att driva flygbolagsverksamhet på andra villkor är ju Norwegian ett bra exempel på medan Ryan Air nog får stå i obs-klass.
Men det är tragiskt att fackföreningarna nu lyckats ta kål på bolaget. Man har så att säga länge sågat i den gren man sitter på. Svenska piloter och flygvärdinnor har haft höga löner jämfört med andra flygbolag och självklart håller detta inte i längden.
Den oftast märkliga institutionen Sveriges Television tolkar detta som att "SAS hotar facket med konkurs"! En bedömning som saknar all logik och något man är reellt ensamma om att tycka!
Första gången jag satt i ett SAS-plan var i en hangar på Bromma flygfält där min kompis pappa var startmästare. Planet hette Douglas DC-7 och var det sista propellerplanet, som SAS köpte. Planet användes huvudsakligen på nordpolslinjen till Los Angeles.
Under årens lopp med många besök i USA har jag huvudsakligen flugit SAS DC-10 och Airbus A330. Bra komfort och service med hyfsade priser. Några enstaka gånger med United och KLM med jumbojets. Dock med sämre service. Den längsta flygningen 11 timmar var mellan Los Angeles och Stockholm.
Mina mesta flygningar var dock med Caravelle, DC-9 och Fokker till Kallax i Luleå för vidare befordran till Boden.
En epok går nog i graven. Men likt en fågel Fenix finns det kanske en morgondag!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar