tisdag, maj 15, 2012

Starka och svaga - rika och fattiga?

Metta Fjelkner skriver på DN Debatt om de starka och svaga i skolan. Vad hon egentligen menar är lite svårtytt. Ibland verkar det som hon t o m vill ha tillbaka den svenska flumskolan. Men debattinlägget ger anledning till många funderingar kring begreppen starka och svaga resp rika och fattiga.

Om vi först resonerar kring starka och svaga, så kan man ju lätt föreställa sig att det är de starka, som det går bra för och att de svaga förtvinar eller går under. Om vi ser till Charles Darwin, som är det naturliga urvalets fader, så har han aldrig sagt, att de starka överlever på de svagas bekostnad. Vad han sa var att "De som bäst anpassar sig till omgivningen överlever". Detta är något helt annat. Det finns således inga bevis för att det går bättre för den starke (vad man nu menar med detta begrepp) än den svage.

Det är uppenbart att Fjelkner med stor iver blandar in begrepp, som att den starke har lätt att lära, är förmodligen välbärgad och "etnisk svensk" medan den svage har svårt att lära, är fattig och förmodligen flykting i landet. En erfarenhet, som jag på intet vis delar med henne! I min skolvärld var det förvisso även skillnad på "lätt att lära". Men det hade inget med rikedom att göra. Det var och är personliga egenskaper hos individer. För övrigt finns det skillnad på teoretiskt och praktiskt lärande, vilket Fjelkner knappast tar upp till diskussion. Inte minst påvisar den krassa verkligheten, att t ex invandrarflickor presterar oerhört mycket bättre än sina manliga kollegor. Enligt mitt förmenande beror detta på levnadsmiljökrockar mellan mansdominerade samhällen till mer jämställda. I Sverige har man inga eller få fördelar av att vara man!

En annan vanligt påstående är att skillnaden mellan fattiga och rika barn ökar liksom skillnaden i kunskap. Begreppet barnfattigdom är nytt och något som ökar enligt socialistiska debattörer. De flesta som påstår detta saknar förankring i den svenska historien. Jag är själv kommen från en fattig familj, som försörjdes av en ensamstående mamma med två söner. Jag vet. För oss fanns det aldrig möjlighet att någonsin åka på semester. Det var förbehållet det redan då relativt välbeställda LO-kollektivet eller medel- och överklass. Men i mitt tycke kunde ändå somrarna vara fantastiska på de tre kollon, som jag fick uppleva. Även scout-rörelsen inbjöd till ett rikt liv i alla avseenden liksom olika andra frivilligorganisationer. Även som relativt fattig fanns det stora möjligheter. Som ung uppfattade jag aldrig livet, som en uppförsbacke utan som en utmaning och möjlighet.

Numera som pensionär är livet mer i uppförsbacke! Man betalar högre skatt än andra medborgare! Man prioriteras lägst i vården med ohemula väntetider, trots en icke föraktlig skatteinbetalning! Och man blir påhoppad för att man är svensk av en störtröd journalistkår!

Det fanns på 50- och 60-talet stora möjligheter till  inhämtade av goda kunskaper i folkskola, realskola, läroverk och universitet samt olika seminarier och yrkesskolor för alla! Dessa skolor hade förvisso olika teoretiska svårighetsgrader och passade givetvis inte alla men gjorde knappast någon skillnad på rik eller fattig. Det var förmågan att lära, som premierades. På 50-talet fanns inte den sociala välfärden utbyggd, som idag. Det var ett betydligt hårdare liv! Dagens allmänna klagan och växande krav på att bli evigt försörjd av stat eller kommun är en märklig utveckling. Visst är det fantastiskt att vi numera har världens bästa och utvecklade sociala system men det är ju inte ämnat att utgöra en livsförsörjning!

Vi tror inte för ett ögonblick att barnfattigdomen ökar! Påstår man detta är man historielös eller ute i annat syfte. Det filesta yrken kräver mer eller mindre teoretiska kunskaper medan andra kräver mer praktiska. I den "socialistiska skolan" har man ju försökt att stöpa alla elever i samma form, vilket givetvis blivit ett stort misslyckande. De flesta yrken kräver dock mer och mer teroretisk utbildning. Inte minst de tekniska. Det innebär givetvis svårigheter för hitkommande flyktingar, som många saknar grundutbildning eller kanske inte ens kan läsa.

Kommer dessa nya svenskar, som enligt Fjelkner betecknas som svaga, att överleva eller kommer de att förtvina och gå under? Något entydigt svar på detta kan inte ges enligt Darwins tes. De som anpassar sig till omgivningen är nog de egentligt starka, som överlever medan de som envisas med att isolera sig i etniska  enklaver får det sämre.

Detta klarade tidigare invandrare i Sverige, som tyska byggare, valloner, judiska köpmän utmärkt. Efter kriget fick vi en stor grupp krigsflyktingar samt finska, grekiska och italienska invandrare till vår industri och senare jugoslaviska. Deras anpassning har gått relativt smärtfritt! De invandrare, som kommit på senare år har ju ofta klumpat ihop sig i olika etniska boenden, som Rinkeby, Bergsjön eller Rosengård. Dessa tillhör möjligen kategorin, som kommer att ha svårt att anpassa sig till omgivningen och i den aspekten får de nog tillhöra de svagare enligt Darwins definitioner men de skulle givetvis även kunna tillhöra de starkare.

Invandringen till USA i början av 1900-talet påvisar ju tydligt, att en etnisk isolering och svårighet att anpassa sig till omgivningen leder till utsatthet och ekonomisk fattigdom. Staden New York utgör ett utmärkt exempel. När nu 100 år har passerat börjar denna etniska isolering att luckras upp och "överlevarna" lever ett betydligt bättre liv i en större gemenskap. Samma integrationsproblem börjar nu bli akut i de västra staterna men nu handlar det mer om spansktalande från Mellan-Amerika! Även Stockholm med sina närmare 25% inflyttade från utlandet kommer säkert att få rejäl växtvärk, som skapar problem över många år. I Stockholm går det knappast att få tag i en bostad även för en infödd svensk! Stockholm växer så det knakar, men finns det lika många nya jobb?

Att isolera sig etniskt i enklaver kan verka enkelt för många invandrare men leder sällan till rikedom och välfärd. Den som förstår att anpassa sig till omgivningen och skapa ett bredare kontaktnät än egen etnicitet, har betydligt större chanser till framgång!

Men utnyttjandet av orden stark och svag respektive fattig och rik är nog i egentlig mening mer politisk retorik än relevant för människors vardag!  Att påstå att barnfattigdomen ökar är fel. Vi har aldrig någonsin haft ett så rigoröst välfärdssystem, som idag!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar