lördag, januari 14, 2012

Kan ett land spara sig till välstånd?

Inom pågående kris för den gemensamma valutan euro håller man på med en långdragen räddningsaktion för Grekland. Greklands åtgärder hittills har inneburit svåra umbäranden för de fattigaste i landet. Man är långt ifrån att få stopp på det ökande budgetunderskottet och förhandlar nu om nya lån från euro-sfären delvis inkl Sverige via ECB. den Europeiska centralbanken.

Finns det i historien något exempel på att ett land ökat sitt välstånd genom att spara? Knappast! Det som gäller för ett land är att minska importen och öka exporten. Detta är möjligt med en egen valuta t ex drachmern. Men hur skall Grekland kunna öka sin export och bli mer konkurrenskraftiga om man dels har en svag industri och inte kan "devalvera" sin valuta? Det är en omöjlig kombination.

Euron blir således en förbannelse för länder som Grekland och Portugal med svaga exportindustrier. Ett likartat problem finns i Italien. Hur skall Italien kunna minska sin import och öka exporten när man är låst till euron?

Sverige genomgick ett stålbad på 90-talet- Genom en kombination av återhållsamhet i statsfinanserna (man skyfflade många kostnader på kommunerna) och i praktiken en "delvalvering" av kronan, som skapade drag i exportindustrin, så påbörjades en totalt bättre ekonomi i landet. Hade vi inte haft kronan, att minska i värde  så hade det varit kört.

För inte så många år sedan kostade en dansk 100-lapp 87 kronor. Idag får vi betala 123 kronor. Den svenska kronans värde är således försämrad ("devalverad") 36 kr visavi danska valutan. Även Frankrike, Österrike m fl länder börjar få problem. I dessa länder har bankerna lånat ut för mycket pengar till PIIGS-länderna med synnerligen osäkra fordringar som resultat.

Att nu Sverige skulle ge sig in i ett närmare euro-samarbete torde vara utmanande mot fortsatt svensk välfärd. De eventuella pengar vi satsar i Grekland m fl länder kommer vi aldrig att få tillbaka beroende på att man aldrig kan "devalvera" sig ur en kris då Euro-medlemskapet ej tillåter det. Inom ramen för medlemsskapet har PIIGS-länder m fl lånat upp oerhörda belopp på den internationella marknaden under eurons paraply och garanti. Detta hade aldrig varit möjligt i denna omfattning med egna valutor.

Politiker är oxo människor. Således har man skapat många jobb i den statliga sektorn, som måst finansieras med alltmer ökade lån. Exemplet med gossen som kissar i blöjan är en utmärkt liknelse; Först blir det varmt och skönt men efter en stund kallt och otäckt.

Det skulle inte förvåna mig särskilt om även Italien, Spanien och Portugal får byta tillbaka sina gamla valutor samt några länder på balkan medan Tyskland och Frankrike, Holland, Estland och Finland bildar kärnan i en super-euro. Förutom euron finns det även ekonomiska problem i Ungern, Rumänien, Bulgarien, Lettland och Litauen.

Sverige bör hålla sig så långt ifrån euro-sfären man kan komma. Hela euro-tanken är nog med styrande politiker som skall omväljas vart 4:e år en omöjlig kombination. Det är lätt att komma med överbud. Inget vinner ett val på devisen ; "nu skall vi spara".

Att Sverige skulle engagera sig i denna röra med syfte: "Att få vara med och bestämma", synes närmast patetiskt och knappast i nationens intresse utan i så fall mer i politikerns dito. Däremot skall givetvis Sverige vara solidariskt med övriga EU även om vissa länder inte gjort sin hemläxa. Denna medverkan skall ske via  ECB. Om Sverige har råd att låna ut 100 miljarder till PIIGS, när man har en statsskuld på ca 1.000.000 kan kännas märkligt. Dessa pengar kommer säkert aldrig åter men ger givetvis renommé i det internationella samarbetet. Hur man kan låna ut något man inte har känns dock rätt märkligt!

En bra balanserad artikel i beskrivet ämne kan man läsa här!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar