Sveriges Television, som ju tagit egen ställning i kärnkraftfrågan, upphör man aldrig att förvånas över. Mitt i en flygkatastrof frågar man folk om vi skall behålla flygplan i Sverige.
Ja nu handlade det inte om flygplan utan om núkleära kraftstationer. Men mitt i allt rapporterat elände visar det sig att 75% av tillfrågade svenskar inte vill avveckla kärnkraften. Det är väl ändå ett gott betyg åt svenskars analytiska förmåga eftersom ingen kan uppbåda något alternativ för att upprätthålla de svenska jobben och därmed välfärden.
Dock börjar även en tillskyndare till koldioxidfri energi, som jag fundera lite grand. Dagligen får man rapporter om de japanska myndigheternas obenägenhet att följa internationella överenskommelser. Man har försökt föra IAEA bakom ljuset och har ett antal synnerligen gamla förmodligen något osäkra reaktorer. Det känns inte tillförlitligt.
Dessutom har man utan inneslutning förvarat utbränt kärnbränsle, som behöver kylning, i anslutning till reaktorhallar. Om fler länder uppvisar samma nonchalans visavi världens medborgare, då är jag allvarligt oroad.
En ensidig svensk avveckling av kärnkraften, som tex skulle kunna ersättas genom utbyggnad av de orörda älvarna, blir ju inte säkrare för den svenska befolkningen om världen i övrigt inte avvecklar, då riskerna i högsta grad är ju är globala.
Därmed kan man avfärda en ensidig svensk avveckling, som fullständig obsolet. Med en begynnande oljebrist och tredje världens rättmätiga krav på plats vid smörgåsbordet, kan man verkligen dock undra över hur energiförsörjningen skall fungera i framtiden? Kommer resor till varmare länder att vara förbehållna en rik överklass? Kommer vi att huvudsakligen få elda våra hus med grenar eller kottar, som man kan samla in på allmänningen?
För en tekniker ser man inte ljuset i tunneln för framtiden. Koldioxidtillskottet, som enligt många hotar jordens framtid, innebär att ingen fossil eldning kan tillåtas. Många tror på möjligheter till en bättre solenergi. Tyvärr så är vi här i Sverige då fullständigt på fel plats medan t ex Europa i övrigt förmodligen kan nyttja detta på ett bättre sätt.
Hur man än vrider och vänder på saker och ting så erfordras fissionskraft (klyvning) under många decennier. Ett alternativ är fusionskraft (vätekraft) men denna bedöms inte kunna realiseras under de närmaste kanske 40 åren. Fördelen med den senare är att den inte lämnar radioaktiva restprodukter.
En möjlig lösning är s k cold-fusion. Dvs att fusion kan äga rum vid låga temperaturer. Detta ämnesområde är omtvistat. Fn påstår ett antal italienska ingenjörer att man löst problemet. Men många tvivlar. Skulle man dock klara detta så har man i princip löst världens energiproblem. Fortsättning lär följa.
Man kan något bli förundrad över att idéer om långtida acceptabla miljöer och energiförsörjning realt tar så lite plats i världsaltet. Det verkar som om man först måste avverka det som nu är möjligt och sedan får man väl anpassa sig till kommande brister på något vis. Sammanledes gäller även i Sverige. Här har tyvärr endast fokus legat på koldioxidutsläpp eller om man skall sitta och frysa hemma. De större smarta idéerna saknas verkligen!
Avslutningsvis borde man granska IAEA. Det internationella atomenergiorganset är tillsatt för att granska och vara säkerhet för världens utnyttjande av klyvningsenergi. Kontrollen av Japan verkar ha varit synnerligen bristfällig. Det kanske knappast är IRAN, som utgör hotet mot en okontaminerad värld utan andra små tysta aktörer i skuggan!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar