fredag, maj 28, 2010

Skall alla garanteras bostad i Gnesta

Är temat på en artikel i dagens Sörmlands Nyheter. Artikeln handlar om Mikke som bor under godsmagasinet vid Gnesta station, sedan februari då han blev bostadslös.

Jag vill inte kommentera det enskilda fallet då jag både är medlem av socialnämnden och Gnestahems styrelse men generellt anser jag följande:

En kommun bör garantera - inte skall garantera bostad - för sina invånare. För det första finns det en skriande bostadsbrist i Gnesta tätort. Det innebär att det är många, som vill ha bostad men som inte kan få. De kan vara i samma predikament, som den nu aktuelle personen. Gnestahem har ingen möjlighet att plötsligt bara producera lägenheter. Det är en lång process, marknadsbedömning, detaljplaner och tillstånd, som måste till. Fn pågår intensiva debatter kring de nämaste byggplaner, som finns.

Sedan måste vi titta på lagstiftningen. Det finns inga tvångsmässiga möjligheter att ta Mikke om hand så länge han inte är våldsam för omgivningen. Dvs han kan inte placeras på något av de hem, som kommunen har utan att han medger detta. Ganska nyligen har socialtjänsterna i landet fått på skallen av socialstyrelsen för att man tillgriper tvångsåtgärder utan stöd i lagen!

Detta är ett stort bekymmer, som kommer att leda till att fler människor far illa. Mikke kan således inte bo i ett vanligt hyreshus. Han har straffat ut sig i detta sammanhang. Vad gör socialtjänsten då? Man kan faktiskt inte göra något utan medgivande från Mikke!

Är barn inblandade blir det annorlunda. Men då finns annan lagstiftning att stödja sig mot. Sålunda är det så att grundlagen borde ändras. Då skulle färre människor fara illa!

Så här fungerar det överallt i Stockholm. I New York. I den senare staden blev jag väldigt förvånad att det bakom de fina hotellen på Manhattan fanns lång soppköer. På förfrågan så berättades man att de flesta av dessa i köerna hade någon form av psykiska besvär men att konstitutionen (am grundlagen) förbjöd myndigheterna att vidta åtgärder. På exakt samma vis fungerar den svenska grundlagen. Inte ens härbärgena i Stockholm tar emot vem som helst. Det skulle inte fungera.

Jag brukar själv då och då köpa och läsa tidskriften Situation Stockholm, som ofta berör dessa frågeställningar.

Vill man vara utslagen och leva på det viset så kan socialtjänsten inte göra något åt det! Svaret på frågeställningen är således bör!


Addendum
Artikeln verkar förutsätta att vi politiker sitter i en drös i kommunhuset och bara väntar på att springa ut på gatan för att rädda människosjälar. Så är det förvisso inte. I aktuellt fall gäller socialförvaltningen, som då finns i tvålfabriken. Vi politiker är fritidsdylika och träffas ca 1 gång per månad för att fatta strategiska beslut. Dessutom vore det ganska farligt, som politiker utan alla kunskap om sociallagstiftning, att ingripa på något vis. Det skulle kunna leda till polisanmälningar mm. Dvs personalen inom socialtjänsten genomför (hur) och vi politiker tilldelare resurser (vad).

Som ledamot av socialnämnden uppbär jag endast ett arvode för sammanträde med 500 kr. Sist tog mötet 5 timmar.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar