söndag, maj 23, 2010

Fotboll 2:a världskrigets fortsättning?

I ungdomen åkte jag ofta till Råsunda forbollsstadion på söndagar. Buss 113 från Islandstorget och gamla 15 från Sumpan till Råsunda, var det som gällde. Djurgården hette och heter favoritlaget. Fotbolls-VM 1958 var höjdpunkten. Då kunde man fylla sitt autografblock snabbt. DIF och AIK herrlag tillsammans på en bänkraka på södra sittplats (tidigare ståplats). Fritidsutbuden var inte så stora då som idag, så det blev mycket fotboll. Men med åren tilltog oxo kunskapen att det fanns andra värden än fotboll att ägna sig åt.

Utvecklingen av fotbollen och dess kultur har varit synnerligen märklig i många länder. Undrar om inte denna sport har utvecklats, som ett substitut för ett nytt världskrig. England, Italien, Spanien och Grekland för att nämna några länder råder det närmast krigsstämning kring varje elitmatch.

Det man kan bli lätt förundrad över är hur 40.000 människor, frivilligt beger sig till San Siro stadion i Milano kl 05.00 på morgonen, för att hylla UEFA-CUP mästarna Inter. Laget som slog Bayern München en dag tidigare i Spanien. I Milano är det kolsvart tidigt på morgonen. Inte som i Sverige,

Ett substitut för dem, som inte kom längre i livet? Eller ett annat för att ha förlorat det riktiga kriget? Ja något förunderligt är det. Lika förunderligt är det att Ishockey-VM spelas när solen börjar gassa som varmast! Hur orkar man intressera sig för detta? Ja reportrarna givetvis. De måste. Det är ju deras försörjning. Men allmänheten?

En övermåtta av entusiasm således. Var skulle dessa länder vara om en sådan anda även gällde andra områden. Utveckling, jobb, demokrati mm?

Måste dock medge att jag befann mig i Rålandshovsparken sommaren 1994 och någon gång även senare på Medborgarplatsen, så riktigt vuxen är man nog inte än!

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar