Efter de senaste månadernas diskussion om bonusar för högre chefer, står det klart att en ganska liten skara ca 300 personer har tillskansat sig ohemula inkomster. Detta på bekostnad av olika aktie- och pensionssparare.
Girigheten började med Percy Barnevik, fortsatte med Skandia-affärerna och har blivit klart blottlagda inte minst av bröderna Wallenbergs SEB, statens pensionsfonder och senast Christer Elmhagen i AMF pension. Christer Elmhagen begriper ingenting och måste nu efter SEB VD betraktas som girigheten personifierad.
Allt detta skulle ju kunnat hanteras om så våra politiker velat. Men varken opposition eller majoritet tycks vilja ta i detta på ett seriöst sätt. Det hade ju ganska enkelt kunnat införas lämpliga regler i bolagslagen. Inte minst när det gäller pensioner.
LO:s ordförande Wanja har hamnat i hetluften för att ha godkänt eller "inte känt till" Christer Elmhagens girighet, trots att den framgår av AMF årsredovisning. Tanken ligger väl nära till hands då Wanja inte förstått eller ej ville röra upp slammet.
Oavsett om hon är medskyldig eller ej har hennes trovärdighet gravt ifrågasats och därmed måste hon ju vara en belastning (a lame duck) för arbetarrörelsen. Oavsett om hon har stöd av Mona Sahlin eller ej.
I allt detta skumrask synes inga rena politiker. Knappast heller ej Maud Olofsson och Anders Borg, som medverkat till återinförande av bonus-systemet inom statliga företag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar