Äntligen börjar mer kompetenta teknikers visioner ta överhanden från de ganska trista politiska amatörerna. Sålunda börjar man att inse att etanol och gas är övergångsformer till andra tekniker. Även de sk hybridbilarnas vara eller icke vara diskuteras. Den hittills bästa lösningen är eldrivna bilar med förbränningsmotor som laddningshjälp vid långa körningar. Dessa kallas nu plug-in hybrider!
Det som dock kommer att prägla framtidens fordon är de med bränslecellmotorer. Den vanliga förbränningsmotorn driven både med gamla eller nya bränslen (typ väte) har en verkningsgrad på ca 35 %. Dieseln något högre. En bränslecellmotor kan teoretisk komma upp i över 90 %. Alla de gamla Carnot-diagram man läste om i skolan är således helt passé. Framtidens motor körs med t ex väte, som producerats med sönderdelning av vatten till väte och syre. Enda resultatet av denna förbränning blir vatten.
Vätgas till bränslecellmotorer kan med fördel tillverkas av lokala vindkraftverk. Den stora fördelen med denna teknik är således inga utsläpp i atmosfären och möjlighet till produktion via sol- eller vindenergi.
Wikipedia.se/branslecell
En bränslecell omvandlar direkt kemisk energi till elektrisk energi. Tack vare att energiomvandlingen är kemisk, begränsas inte verkningsgraden av den så kallade Carnotverkningsgraden som begränsar förbränningsbaserade energisystem. Bränslecellen kan liknas vid ett batteri som kan "tankas" med ett bränsle. Det vanligaste bränslet är vätgas som är det bränsle som enklast kan sönderdelas elektrokemiskt. I vissa typer av bränslecellsystem använder man en så kallad reformer som omvandlar ett kolvätebaserat bränsle, exempelvis naturgas, metanol eller DME (DiMetylEter) vätgas och koldioxid.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar